Poem

Jag sågar i gult och förtöjer min skjorta i ett segel; jag kommer mitt hjärta det är inte långt kvar. Förliser och inser ironin: Skrivandets passion är likt a dö och när man inte kan skriva, vill man dö ändock?
En hjärteskärande pittoresk klättrar upp över muren trots bågskyttarnas digra försök att skydda sin fästning – moderkaka.

/SS

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *