26 mars 2018

Dröjsmålen har visserligen varit många… Och om det töande förut – gör sig stormvädret redo nu. Verk syns mot Horisonten! “CHAPMANIA, CHAPMANIANIA!”

Vår värld kommer att skildras av den nyvunna och nyfunna Poeten Sebastian Vegræus. Detta är det överenskomna. Mister Vegræus är en sällsynt själ, varken god eller ond, snarare – en redaktör på ett visst POETERI. Men det har visat sig att han långt ner i sin själs gömmor också hade andra anlag, egensinniga och alltjämt unika.

Men innan detta Ode, för så vill han kalla det, står färdigt, måste givetvis denne slags herre godkännas av alla sju chapmaner. Och det kan ta längre tid än vad man kanske tror. Ty inte ens jag, Ordförande och Navigator, vet idag… den 26/3, exakt vart vårt samfund seglat på den Sju Haven sedan sist.

Men: På Återhörelse, bästa besökare! Vi är tillbaka!

/ Ordförande.

1 december 2016.

Till alla förtrogna, invigda, verkställare av det svåraste, chapmaner till anda och sätt:

Det ryktas från de chapmanska bunkrarna i Malmö, Stockholm och Göteborg, – om ett poetiskt verk, större, vidare, vitt och vidsynt,  en samlingsskrift oden. Föremålet (för dyrkan):

Chapmania, Chapmaniania.

Vänta och se, O tålmodige.

/ Ordförande.

29 augusti 2016.

Chapman har satt sig i sina respektive skolbänkar igen. Här gör de för sig själva upp planer för höstens arbete. För att återsamlas och sätta fyr på sina idéer, då snön faller. De filosofisk-estetiska värdena till skyn. Som Ordförande för vårt försynta avantgarde, – hävdar jag att tiderna är onda, grumliga, – don quijotska, perfekta för dåd.

/ Ordförande.

27 maj 2016.

Tiderna blir sommar; ett årsmöte skjutes upp eller diskuteras; ordförande flyttar till Malmö; stridigheter leder till vila, frister, tvister, olycka, konst; flickor dansar; ett anbud anses ogiltigt, på låtsas; Berlin blir Aten blir Kirseberg, blir Brisbane; vi äro ”I skuggan av cypresser”, skyldiga silver men värda guld; vi gläds åt detta, åt oss, alla vi som – blivit er,

”min tanke har spårat ur”, ”Nu har jag alltid svindel och i dag den 23 januari 1862” ”[är] det hög tid att handla, att betrakta detta ögonblick som det viktigaste av alla ögonblick och att göra [vår] dagliga plåga, dvs arbetet, till [vår] ständiga glädje!

/ Ordförande.